I själva verket – Duomo i Florens
Urverket i Duomo i Florens
Under mitten av 1400-talet konstruerade den italienska urmakaren Angelo di Niccoló ett vikt- och motviktsverk till Duomon i Florens. Någon gång under 1700-talet lät sedan Galileo Galilei  förbättra verket genom pendelteknik och därmed ökade också verkets precision.
Det här är en mycket ovanlig sak och då inte enbart för att den romerska siffran XXIIII (24) är längst ner på tavlan, utan också för att visaren går från höger till vänster (moturs).
Visaren rör sig som skuggan hos ett solur. Det var vanligt på 1400-talet och först under 1700-talet, när man standiserade tidangivelsen, beslöts att visarna skulle gå medurs, dvs från vänster till höger.
24-timmars klockor var det som gällde i Europa. Men timmen 24 på detta verk i Duomo var inte midnatt utan det var timmen för solnedgången! Det var viktigar att ha reda på det än andra klockslag. För det var just vid solnedgången portarna i de höga murarna kring staden stängdes och alla invånare förväntades var innanför desamma. Dessutom slog klockan med jämna mellanrum så att lantarbetarna skulle hinna med att avbryta sina arbeten och skynda sig in genom portarna.
Tiden för solnedgången varierade naturligtvis under året och därför behövdes verket justeras regelbundet så att den sista timmen av dagljus alltid sammanföll med den romerska siffran XXIIII.
Så informationen på verket var egentligen hur många timmar som gått sedan senaste solnedgången dagen innan.
Så småningom konstruerades verket om till ett 12-timmars verk, men 1968 påbörjades en 5-årig ombyggnation så att den ursprunliga funktionen skulle kunna återfås. Och sedan 1973 visar nu verket 24-timmars tid igen!
Värt ett besök!
Tags : Klocktillverkare, offentliga klockor och urverk, Per Ã…ke, Urmakare
